.

Idag har vi haft underbart väder ute. Jag har suttit ute hela dagen. Så nu har jag fått lite mer färg =) Klarade mig från att bränna mig idag.
Tindar har busat o trottsat. Ni kan läsa om det i hennes blogg, orkar inte skriva allt igen, haha.
Hon har för det mesta skött sig själv och jag har solat och surrat med grannen och hennes kompis.
Rätt trevligt faktiskt.

På eftermiddagen klippte vi gräsmattan och planterade om lite blommor.
Sen städade jag och sopade hela uteplatsen så nu är det fint där.
Fattas bara ett staket nu, Måste åka ut till Pappa och fixa det, men först måste jag ringa hyresvärlden och fråga hur jag får sätta det.

Ska fixa det imorgon och så måste jag försöka hitta boplats mellan lördag och söndag i Sollefteå.
Ska på crusing och hade tänkt hyra stuga men det är fullbokat på campingen =(
Så nu hoppas jag på att nån avbokar sin stuga eller att jag hittar någpn som har solatum som hyresvärd.
så har du det säg till mig.

Nä nu orkar jag inte skriva mer.
Måste sova, är så grymt trött hela tiden. Jätte jobbigt de.

Puss o hej

Måste bara få säga tack till Josefine oxå.

För att du lagt in en komentar på ett av mina inlägg.

Liten men den värmde. =)

usch vad jag kännt mig deppig nu i ett par dagar.
Vet inte vad de är, men det är inte roligt.
Inte för någon av oss här hemma eftersom jag blir på dåligt humör.

Jag har börjat känna att jag har kastat bort mitt liv på ingenting.
Alla val jag gjort har blivit helt fel.
Jag har ingenting känns det som.

Jag har ju självklart Tindra och det är jag verkligen glad för.
Det valet ångrar jag inte en sekund.

Men tänk om jag inte hade varit så dum när jag gick i skolan.
Tänk om jag hade gått klart skolan så att jag hade haft en utbildning.

Tänk om jag hade valt min framtid istället för någon som utnyttjade min snällhet.
Han "såg" direkt att han skulle kunna få mig att bli precis som han ville.
Sakta men säkert fick han mig att anpassa mig till hans liv och tillåta mer och mer.
Han gjorde saker som igentligen är helt oaxeptabelt men han fick mig att rycka på axlarna och tänka att det va inte så farligt. Jag får vara glad att det inte är värre. Det va vad jag tänkte.
Han målade upp andra på ett sådant sätt att han själv vart rena ängeln.
Han va ju hemma med mig, han svarade alltid i telefonen när han inte va hemma. Han lät mig göra precis vad jag ville.
Han hjälpte till hemma när han va hemma.
Ja han va ju helt enkelt den bästa som fanns.
Tänk han hade ju kunnat vara så att han aldrig va hemma aldrig hjälpte till eller lät mig ligga vaken hela nätterna och fundera på vart han håller hus eftersom han inte svarar i telefonen.

Till en början så va han hur bra som helst. Han höll sig borta från all skit och sattsade på oss och jobbet.
Men sen flyttade vi ihop i en egen lägenhet.
Då såg han sin chans, Han hade inga föräldrar som vakade över honom längre.
Han va fri.
Det började med lite. Jag blev såklart jätte arg och besviken på honom och han lovade att det aldrig skulle hända igen.
Sen hände det igen och han lovade en gång till o så höll det på.
O jag fattade inte vad han höll på med och vart det skulle leda 5 år senare.

Idag ser jag med klar syn vad han gjorde med mig.
Han tog min framtid ifrån mig och jag va dum nog att låta det hända.
Tänk att det skulle ta 5 år för mig att inse vad han höll på med.
5 år och dömd till brott,och en dotter det va vad som krävdes för mig att inse att det måste få ett slut.
Jag kunde int utsätta mig själv och Tindra för något mer.

Droppen va när jag försökte ta tag i mitt liv och hittade ett jobb på gålsjöbruk.
Jag åkte och jobbade och han hade hand om sin dotter.
När jag kommer hem sitter fanskapet och dricker 7,2:or i lekparken tillsammans med sin då 1 åriga dotter.
Lekparken ligger dessutom brevid älven så hon hade kunnat dra iväg hur lätt som helst och ramlat i vattnet.
Vad han sa till sitt försvar va att jag har bara druckit 2 öl.
Men de såg jag att han inte gjort eftersom han va full, Och för mig spelade de heller ingen roll om han bara druckit 2 öl.
Man gör inte det mitt på ljusa dagen mitt i stan i lekparek
Han fick en chans till och denna gång hände sammas sak igen.
Fattar inte hur fan han tänker.

Där tog det slut iallafall, jag orkade inte mer.
Det fick vara bra där.
Så efter 5 år satte jag stopp o sa ifrån.
För både mig och min dotters skull.

Han har tagit så mycket ifrån mig.
Jag förlorade båda mina föräldrar ett bra långt tag eftersom dom va medveten om vad han sysslade med och dom gjorde allt som stod i deras makt till att försöka få mig att förstå det men jag vägrade lyssna.
Jag va ju kär.

Jag valde honom framför skolan.
Jag valde honom framför mitt körkort.
Jag valde honom framför mina vänner.
Jag valde honom före mitt eget liv.

Idag frågar jag mig själv hur jag kunde vara så FÖRBANNAT JÄVLA DUM I HUVUDET.
Just nu känns det som att jag bara har fått ut en bra sak av detta förhållande och det är min underbara dotter.

Men vad har jag att ge henne?
Jag har ingen utbildning så jag får inga jobb. Lever på soc som ett drägg.
Jag ha inget körkort så jag kommer inte kunna köra henne någonstans och åka buss är bara bökigt.
Vi kan inte åka och hälsa på Pappa och Mamma eller nån när vi känner för det.
Känner mig helt låst.
Så VÄRDELÖS.

Så nu ska vi se, Ett fem års förhållande har gett mig detta:
*Tindra min älskade dotter.
*En villkorlig dom på 2 år plus flera tusen i böter.
* Inget körkort
*Ingen utbildning
*Ett lån som jag förmodligen kommer stå helt själv med innom en kort framtid.
*Erfarenhet av missbrukande människor, Jag har verkligen fått se vad droger kan göra med männikor.
* Jag har fått skulden av hela hans familj för hans missbruk.
*Ständig oro över Tindra när hon är hos honom.

Ja jag har fått en massa skit av detta föhållande.
Men jag kan ju inte ångra det heller, Jag fick ju en underbar dotter.
Men jag ångrar att jag inte såg vad som hände, att jag inte sa ifrån tidigre.

Hur ska jag någonsin få ordning på mitt liv?
Har ingen ork ingen lust ingenting.

Allt har blivit så fel och jag vet inte hur jag ska kunna rätta till allt.

Jag behöver ett jobb som jag trivs med, men för att få ett jobb behöver jag utbildning och körkort.
För att ha råd med körkortet behöver jag ett jobb.
Så hur FAN gör man då???

Det går helt enkelt inte.

Vet inte vad jag ska ta mig till.
Inget blir som jag vill och jag har tappat orken till att försöka.

Det är så mycke jag vill men inget som går i dagens läge.
Ibland känns det som att jag håller på att explodera, jag kokar innombords och vill bara försvinna.
Jag blir på dåligt humör vilket går ut över mina Älsklingar.
Det slutar såklart med att Bobbas blir irriterad på mig och frågar mig vad som är fel vilket gör att jag kokar över och allt blir bara så fel.

När jag är sådär så räcker det med att ställa en enkel fråga som typ, vad ska vi äta idag. Bara den enkla lilla frågan kan göra att jag blir arg.
Varför är det så?

Jag blir så arg på mig själv för att jag reagerar så, men jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Orkar inte med mig själv.

Jag är inte van att vara såhär,
Jag brukar vara en glad och possitiv tjej.
Inte den som helt plötsligt sitter och gråter utan anledning.
Det är inte jag.

Det är inte offta man ser mig glad och possitiv nu ka jag säga.

Blää, Orkar inte ens hålla ordning här hemma och det gör mig ännu mer irriterad på mig själv eftersom jag inte alls tycker om att ha de stöckigt.

Det känns iallafall som att jag har kastat bort mitt liv o gett upp allt.
Känner mig totalt värdlös.

Nu är sommaren på ingång och det är så mycke jag skule vilja göra med Tindra men jag har inte dom möjligheterna eftersom jag inte har nå pengar till det.
Så jag är verkligen tacksam för att Mamma tar med sig Tindra och göra en del av det jag skulle vilja göra med henne.
TACK MAMMA.

Avslutar nu för snart sitter jag och gråter igen.........

Tindra väckte mig tidigare än jag räknat med idag, men det gjorde inget för det va kanonväder ute redan klockan 9 på morgonen så vi klädde på oss och gick ut.
Tindra roade sig själv i lekparken medans jag satt och läste en bok som jag lånat av Sara.

Hon passade på att hitta på lite bus när jag va som mest inne i boken, Mitt lilla busfrö.
Vad hon gjorde kan ni läsa i hennes blogg, det blir så tjatigt om jag ska skriva det här oxå.

Vid 11 tiden gick vi upp i skogen och busade lite med Tigra.
Tindra snublade runt och gnällde för det mesta, hon va jätte trött så jag tog och bäddade ner henne i sängen så hon skulle hinna vila innan Uffe, Helen och Robin kom.
Det kommer ju bli ganska sent för henne idag, tro Hildas match började kvart i 8 eller kvart över 8 så klockan blir väll kring 10 innan dom kommer hem med henne.

Dom hämtade henne strax efter att hon vaknat för att dom skulle hinna hälsa på Henke på sjukan.

Själv sitter jag här nu och funderar på vad jag och Älsklingen ska hitta på.
Känner mig inte alls nå pigg idag så jag orkar igentligen inte göra något, men jag bli ju så rastlös när inte Tindra är hemma.

Idag har jag ont i nedre höger sida på ryggen oxå, men fortfarande inge feber.
Fast det känns som att jag har det, känner mig helt slut i koppen. =(

Tackade nej till jobb idag oxå. Förts funderade jag på att gå o jobba men när jag klev ur sängen och gick på toa första gången efter natten så höll jag på att dö tro jag.
Fan va ont de gjorde.
Så jag bestämde mig för att vara hemma.
Jag hade inte lovat att jobba heller så det va lugnt.
Han ringde imorse och frågade om jag kunde.

Men nu måste jag ta ch hitta på något innan jag blir knäpp.

Puss o Hej

Fy fan va hemskt.
Förstblir jag förkyld och sedan drar jag på mig urinvägsinfektion oxå.
Hur kul är det då?
Ja jag tycker då inte att det är roligt.

Men men det går väll över det oxå. haha.

Har mest tagit det lugnt idag, Är helt slut o kroppen.
Det va skit jobbigt att gå på dagis med Tindra idag och det är inte långt, så jag är nog inte så överdrivet pigg inte.

Men jag lyckades baka en äppelpaj och chokladbollar till mitt lilla hjärta.
Precis när jag skulle gå upp på dagis för att hämta Tindra så kom Lillebror Fredrik.
Så det va tur jag hade bakat en paj så jag hade något att bjuda på. hehe
Han stannade till middagen så då fick han lite mat oxå.

Sen på kvällen när jag hade lagt Tindra tog vi och duschade Tigra som lyckades springa in i Älsklingen när han skulle bära ut det marinerade köttet som jag lagt upp på en tallrik.
Som tur va så stannade köttet kvar på tallriken men marinaden den hamnade på Tigra och i Älslingens skor. hehe =)

Det gick iallafall jätte bra att duscha Tigra hon va inte alls rädd för det.
Stog i badkaret och tog det lugnt bara.
Skönt att bli tvättad kanske, haha



Ja nu ska jag nog ta o lägga mig på soffan och vila bara.
Måste bli frisk.

Puss o hej

Rasens historiska bakgrund och utveckling

Rasen antas ha uppstått genom korsning mellan bulldog och terrier jämte någon inkorsning av diverse andra okända hundar.

Dagens moderna American Staffordshire terrier fick sitt namn pga, sitt nära släktskap med den engelska Staffordshire Bullterriern.
Rasen blev erkänd av den Amerikanska kennelklubben 1936.
1991 registrerades den första Amstaffen i SKK.

Först ett par år senare väcktes större intresse för rasen och 1995 bildades Svenska Amstaff Klubben.
Sedan hundkamperna förbjöds i dess hemland har målet hela tiden varit, att föda upp stabila, vänliga och orädda Amstaffar - den perfekta familjemedlemmen.

Amstaffen ska ge intryck av stor styrka för sin storlek.
Den skall vara välbyggd och muskulös men rörlig och smidig.
Den skall vara kompakt byggd, inte högställd eller lätt i sina linjer.
Den måste passa in i dagens moderna samhälle, något som den också gör förutsatt att den har fått rätt uppfostran och rätt ägare.

Rasens nuläge

I Sverige finns i dag uppskattningsvis mellan 600-800 individer.
Det registreras ca 150 valpar per år.

Med dagens avelsmaterial bör man inte överskrida det antalet vad gäller nyregistreringar.
Amstaffarna är fantastiska sällskapshundar, stabila, godmodiga och kärleksfulla individer men trots detta lämpar dom sig inte för alla människor.

Man får inte glömma bort deras styrka och framför allt inte deras ursprung.
Amstaffen är ingen hård hund, men behöver en fast och konsekvent uppfostran i en lugn och trygg miljö.

Avelsarbetet är i stor utsträckning inskränkt till exteriört framgångsrika avelshundar.
Linjeavel förekommer i någon mån.

Amstaffarna fungerar mest som sällskaps-, utställnings- och familjehundar.
Men egentligen är Amstaffen en allround hund som fungerar väldigt bra även till bl.a. agility, spår, viltspår och lydnad.
Människor som tidigare arbetat med större brukshundar, men som vill ha en mindre hund att arbeta med väljer ofta en Amstaff.
Något som vi ser som en positiv utveckling för rasen.