.

Rasens historiska bakgrund och utveckling

Rasen antas ha uppstått genom korsning mellan bulldog och terrier jämte någon inkorsning av diverse andra okända hundar.

Dagens moderna American Staffordshire terrier fick sitt namn pga, sitt nära släktskap med den engelska Staffordshire Bullterriern.
Rasen blev erkänd av den Amerikanska kennelklubben 1936.
1991 registrerades den första Amstaffen i SKK.

Först ett par år senare väcktes större intresse för rasen och 1995 bildades Svenska Amstaff Klubben.
Sedan hundkamperna förbjöds i dess hemland har målet hela tiden varit, att föda upp stabila, vänliga och orädda Amstaffar - den perfekta familjemedlemmen.

Amstaffen ska ge intryck av stor styrka för sin storlek.
Den skall vara välbyggd och muskulös men rörlig och smidig.
Den skall vara kompakt byggd, inte högställd eller lätt i sina linjer.
Den måste passa in i dagens moderna samhälle, något som den också gör förutsatt att den har fått rätt uppfostran och rätt ägare.

Rasens nuläge

I Sverige finns i dag uppskattningsvis mellan 600-800 individer.
Det registreras ca 150 valpar per år.

Med dagens avelsmaterial bör man inte överskrida det antalet vad gäller nyregistreringar.
Amstaffarna är fantastiska sällskapshundar, stabila, godmodiga och kärleksfulla individer men trots detta lämpar dom sig inte för alla människor.

Man får inte glömma bort deras styrka och framför allt inte deras ursprung.
Amstaffen är ingen hård hund, men behöver en fast och konsekvent uppfostran i en lugn och trygg miljö.

Avelsarbetet är i stor utsträckning inskränkt till exteriört framgångsrika avelshundar.
Linjeavel förekommer i någon mån.

Amstaffarna fungerar mest som sällskaps-, utställnings- och familjehundar.
Men egentligen är Amstaffen en allround hund som fungerar väldigt bra även till bl.a. agility, spår, viltspår och lydnad.
Människor som tidigare arbetat med större brukshundar, men som vill ha en mindre hund att arbeta med väljer ofta en Amstaff.
Något som vi ser som en positiv utveckling för rasen.