.

usch vad jag kännt mig deppig nu i ett par dagar.
Vet inte vad de är, men det är inte roligt.
Inte för någon av oss här hemma eftersom jag blir på dåligt humör.

Jag har börjat känna att jag har kastat bort mitt liv på ingenting.
Alla val jag gjort har blivit helt fel.
Jag har ingenting känns det som.

Jag har ju självklart Tindra och det är jag verkligen glad för.
Det valet ångrar jag inte en sekund.

Men tänk om jag inte hade varit så dum när jag gick i skolan.
Tänk om jag hade gått klart skolan så att jag hade haft en utbildning.

Tänk om jag hade valt min framtid istället för någon som utnyttjade min snällhet.
Han "såg" direkt att han skulle kunna få mig att bli precis som han ville.
Sakta men säkert fick han mig att anpassa mig till hans liv och tillåta mer och mer.
Han gjorde saker som igentligen är helt oaxeptabelt men han fick mig att rycka på axlarna och tänka att det va inte så farligt. Jag får vara glad att det inte är värre. Det va vad jag tänkte.
Han målade upp andra på ett sådant sätt att han själv vart rena ängeln.
Han va ju hemma med mig, han svarade alltid i telefonen när han inte va hemma. Han lät mig göra precis vad jag ville.
Han hjälpte till hemma när han va hemma.
Ja han va ju helt enkelt den bästa som fanns.
Tänk han hade ju kunnat vara så att han aldrig va hemma aldrig hjälpte till eller lät mig ligga vaken hela nätterna och fundera på vart han håller hus eftersom han inte svarar i telefonen.

Till en början så va han hur bra som helst. Han höll sig borta från all skit och sattsade på oss och jobbet.
Men sen flyttade vi ihop i en egen lägenhet.
Då såg han sin chans, Han hade inga föräldrar som vakade över honom längre.
Han va fri.
Det började med lite. Jag blev såklart jätte arg och besviken på honom och han lovade att det aldrig skulle hända igen.
Sen hände det igen och han lovade en gång till o så höll det på.
O jag fattade inte vad han höll på med och vart det skulle leda 5 år senare.

Idag ser jag med klar syn vad han gjorde med mig.
Han tog min framtid ifrån mig och jag va dum nog att låta det hända.
Tänk att det skulle ta 5 år för mig att inse vad han höll på med.
5 år och dömd till brott,och en dotter det va vad som krävdes för mig att inse att det måste få ett slut.
Jag kunde int utsätta mig själv och Tindra för något mer.

Droppen va när jag försökte ta tag i mitt liv och hittade ett jobb på gålsjöbruk.
Jag åkte och jobbade och han hade hand om sin dotter.
När jag kommer hem sitter fanskapet och dricker 7,2:or i lekparken tillsammans med sin då 1 åriga dotter.
Lekparken ligger dessutom brevid älven så hon hade kunnat dra iväg hur lätt som helst och ramlat i vattnet.
Vad han sa till sitt försvar va att jag har bara druckit 2 öl.
Men de såg jag att han inte gjort eftersom han va full, Och för mig spelade de heller ingen roll om han bara druckit 2 öl.
Man gör inte det mitt på ljusa dagen mitt i stan i lekparek
Han fick en chans till och denna gång hände sammas sak igen.
Fattar inte hur fan han tänker.

Där tog det slut iallafall, jag orkade inte mer.
Det fick vara bra där.
Så efter 5 år satte jag stopp o sa ifrån.
För både mig och min dotters skull.

Han har tagit så mycket ifrån mig.
Jag förlorade båda mina föräldrar ett bra långt tag eftersom dom va medveten om vad han sysslade med och dom gjorde allt som stod i deras makt till att försöka få mig att förstå det men jag vägrade lyssna.
Jag va ju kär.

Jag valde honom framför skolan.
Jag valde honom framför mitt körkort.
Jag valde honom framför mina vänner.
Jag valde honom före mitt eget liv.

Idag frågar jag mig själv hur jag kunde vara så FÖRBANNAT JÄVLA DUM I HUVUDET.
Just nu känns det som att jag bara har fått ut en bra sak av detta förhållande och det är min underbara dotter.

Men vad har jag att ge henne?
Jag har ingen utbildning så jag får inga jobb. Lever på soc som ett drägg.
Jag ha inget körkort så jag kommer inte kunna köra henne någonstans och åka buss är bara bökigt.
Vi kan inte åka och hälsa på Pappa och Mamma eller nån när vi känner för det.
Känner mig helt låst.
Så VÄRDELÖS.

Så nu ska vi se, Ett fem års förhållande har gett mig detta:
*Tindra min älskade dotter.
*En villkorlig dom på 2 år plus flera tusen i böter.
* Inget körkort
*Ingen utbildning
*Ett lån som jag förmodligen kommer stå helt själv med innom en kort framtid.
*Erfarenhet av missbrukande människor, Jag har verkligen fått se vad droger kan göra med männikor.
* Jag har fått skulden av hela hans familj för hans missbruk.
*Ständig oro över Tindra när hon är hos honom.

Ja jag har fått en massa skit av detta föhållande.
Men jag kan ju inte ångra det heller, Jag fick ju en underbar dotter.
Men jag ångrar att jag inte såg vad som hände, att jag inte sa ifrån tidigre.

Hur ska jag någonsin få ordning på mitt liv?
Har ingen ork ingen lust ingenting.

Allt har blivit så fel och jag vet inte hur jag ska kunna rätta till allt.

Jag behöver ett jobb som jag trivs med, men för att få ett jobb behöver jag utbildning och körkort.
För att ha råd med körkortet behöver jag ett jobb.
Så hur FAN gör man då???

Det går helt enkelt inte.

Vet inte vad jag ska ta mig till.
Inget blir som jag vill och jag har tappat orken till att försöka.

Det är så mycke jag vill men inget som går i dagens läge.
Ibland känns det som att jag håller på att explodera, jag kokar innombords och vill bara försvinna.
Jag blir på dåligt humör vilket går ut över mina Älsklingar.
Det slutar såklart med att Bobbas blir irriterad på mig och frågar mig vad som är fel vilket gör att jag kokar över och allt blir bara så fel.

När jag är sådär så räcker det med att ställa en enkel fråga som typ, vad ska vi äta idag. Bara den enkla lilla frågan kan göra att jag blir arg.
Varför är det så?

Jag blir så arg på mig själv för att jag reagerar så, men jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Orkar inte med mig själv.

Jag är inte van att vara såhär,
Jag brukar vara en glad och possitiv tjej.
Inte den som helt plötsligt sitter och gråter utan anledning.
Det är inte jag.

Det är inte offta man ser mig glad och possitiv nu ka jag säga.

Blää, Orkar inte ens hålla ordning här hemma och det gör mig ännu mer irriterad på mig själv eftersom jag inte alls tycker om att ha de stöckigt.

Det känns iallafall som att jag har kastat bort mitt liv o gett upp allt.
Känner mig totalt värdlös.

Nu är sommaren på ingång och det är så mycke jag skule vilja göra med Tindra men jag har inte dom möjligheterna eftersom jag inte har nå pengar till det.
Så jag är verkligen tacksam för att Mamma tar med sig Tindra och göra en del av det jag skulle vilja göra med henne.
TACK MAMMA.

Avslutar nu för snart sitter jag och gråter igen.........