.

Tänk att få ha ett roligt liv, tänk att få leva o må bra, tänk att få känna glädje, ja tänk om man kunde få må bra.

Just nu känner jag mest för att ligga i sängen hela dagarna med täcket över huvudet. Jag känner ingen glädje, inget hopp om framtiden.
Just nu känns det som att jag bara är o låter allt omkring mig dra mig längre ner i mörkret. Jag orkar inte kämpa för att hålla mig uppe längre.
Varför ska jag kämpa när ingen annan gör det? Varför ligger alltid allt ansvar hos mig??

Jag mår inte bra för 5 öre faktiskt och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Jag har verkligen försökt få allt att bli bra men jag är helt ensam om att vilja det.
Det går som inte att göra något när den andre vill ha det som det är.
Men hur kan man vilja det?? Jag tycker att det är fruktansvärt jobbgt att behöva bära allt ansvar själv.
Jag jobbar på morgonen, sen hem för att ta hand om städning, tvättning o barn dom dagar som dom är hemma, sen iväg på jobb igen o är väll hemma kring 6 varje kväll o då ska jag laga mat, hänga tvätt, fixa undan allt från middagen o samtidgt ta hand om barnen som gör allt för att få min uppmärksamhet eftersom jag inte haft tid med dom på hela dagen. När allt är färdigt är det dags för barnen att sova, så då är det bara att ta tag i det o lägga dom o samtidigt känna att jag inte hunnit med att vara med dom.

Innan mina barn kom till världen så hade jag en dröm om att vara den Mamman som gjorde allt med sina barn som alltid hittade på någt roligt o ängnade en massa tid till dom.
Nu känns det som att jag har ungefär 10 minuter var åt dom =(

Jag är arg, irriterad, stressad, ledsen o besviken hela långa dagarna o givetvis går det ut över barnen ibland o det mår jag så dåligt över. Det är lixom inte meningen. Det bara blir så eftersom jag mår så dåligt =(
Barnen vill ju bara ha min uppmärksamhet dom vill ju bara vara med mig, men jag har så mycke annat som måste göras oxå.

Det känns som att jag drar hela lasset själv och det börjar bli riktigt TUGNT nu. Till o med ett av  mina arbeten lägger mycke ansvar på mig. Om jag är sjuk så stannar allt upp eftersom det inte finns nån vikarie som man kan lita på. Den senaste tiden ha dom lagt över på mig att hitta ny personal o massa sådant. O vad får jag för det?? Inget annat än ännu mer att göra o ännu mer stress o dåligt mående.

Ja livet är förbannat underbart.

Fritid tack. Det vill jag ha. Jag skulle vilja ha någon att göra roliga saker med. Både med och utan barnen. En vänn. Men tyvärr så har alla försvunnit o det förstår jag. Jag har inte haft tid för dom o sen så är det inte många av dom som är acepterad så jag förstår att dom försvinner.
Men jag skulle verkligen behöva någon att göra saker med. Att få komma iväg o göra något som ger lite glädje.
Jag går under här hemma.

Hur får man en annan människa att förstå saker o ting. Jag vet inte hur man gör. Har försökt det mesta nu men det går bara inte.
Stark är jag o det har jag allti varit men jag klarar inte att leva ensam i ett förhållande. Det går faktiskt inte.

1 Vuxen 3 Barn och 1 Hund. Ja det är min familj det....

Nu vill jag inte att allt o alla ska börja ringa o pressa mig hit eller dit. Jag vill inte prata jag vill inte höra vad alla andra tycker o tänker. Jag ville bara skriva av mig. O jag vill inte att ni ger er på någon i min familj om detta. Detta är något vi måste lösa själva på något vis. Döm ingen av oss.

Vet inte ens om det är någon som läser här längre o jag kanske ska hoppas att det inte är det. Eftersom jag vill kunna skriva vad som hellst utan att det blir en massa tok av det hela. Jag vill inte må sämre. Bara få det ur mig.

Ni får kommentera här i bloggen om ni skulle känna för det såklart. Men ring mig inte o tala om för mig att jag måste leva ensam o hitta något bättre o hit o dit. Jag lever kvar här eftersom jag vet att det finns något bra. Tyvärr har något gått fel efter vägen o jag behöver bara få skriva av mig lite.



äh skit samma slutar nu för jag kommer ändå bara få skit för det

Hej då!!!!