.

Tänk om jag kunde få spola tillbaka tiden till då när jag började på Långseles skola. Jag hade gått halva 8:an i Timrå när Mamma o Mats kom på idén att flytta till Graninge vilket jag inte alls gillade.
Men man hängde med ändå o jag ändrade uppfattning ganska snart.
Tänk när allt va så enkelt att det enda man hade tankarna på va att få kliva på bussen o veta att snart får man se något som gör en glad =)
Tänk att få ha det så enkelt. Inga bekymmer alls. Man hade inte hunnit så långt i livet att man hade något att ångra. 
I dagens läge är de hur mycke som hellst som jag ångrar. Inte allt men väldigt mycke som jag verkligen skulle vilja ändra på.

Men tyvärr så går det inte att göra saker ogjorda o man får försöka leva här o nu o göra något åt allt som har gått snett tidigare. Man kan inte gräva ner sig i allt gammalt som alla säger, men hur gör man för att komma ifrån det då?
Jag har inte en aning. Jag kan inte sopa allt under mattan o bara glömma. Det går bara inte.

Här sitter man i sin "ensamhet" o försöker få livet på fötter igen. Ensam är jag väll inte. Jag har ju mina Älsklingar såklart, men man behöver vänner att umgås med o hitta på saker med. Jag har ingen här.
Alla mina vänner bor ju såklart i Sollefteå. Lite långt bort tycker jag allt.

Nä jag kommer bli tokig om jag fortsätter så här. Något måste göras o det nu.