.

Ja det kan man ju verkligen fråga sig.
Tindra är helt omöjlig att vara i närheten av. Hon bråkar, tjurar, slåss, skriker o grinar.
Vet inte när jag såg ett leende sist.
Nä men hon gör mig tokig. Inget är bra.

Hon vill gå ut o leka med kompisarna o de får hon såklart, men så fort hon kommer ut börjar hon bråka med kompisarna.
Ska willda gunga blir Tindra arg för då vill ju hon gunga. Springer fram o sliter i gungan o skriker. Blir helt hysterisk o skriker åt Willda att hon ska gå.
Ja så är hon mot alla när det gäller allt.

Jag gick ut för att umgås med henne i lekparken, tänkte att hon kanske skulle bli gladare då men där hade jag fel.
Hon bara låg på gräsmattan o skrek.
GÅ Mamma, o när jag gick då fick jag inte de heller.

Hämtade vagnen tillslut o fick kämpa i flera minuter innan jag lyckats få ner henne o spänt fast henne i den.Tänkte att lite sömn kanske skulle hjälpa, men vi hann inte långt innan vagnen började gå i bitar.
Gick hem o rullade in henne i hallen, sen fick Bobbas ta över. ORKADE inte längre.

Han tog henne ur vagnen o in på rummet, hon va fortfarande lika hysterisk.
Han bäddade ner henne o gick.
Hon ick skrika en liten stund inna han gick in igen o då hade hon vänt upp o ner på hela rummet. slitit ut täcke, kudde o hela madrassen ur sängen o hon va fortfarande lika arg.

Tillslut skruvade Bobbas ihop sängen hennes igen så att hon inte skulle kunna kliva ur den och så pratade han med henne en liten stund o då, äntligen lugnade hon ner sig.

Men varför i hela friden ha min underbara dotter blivit så?
Hon som alltid har varit en liten ängel. Nu är hon helt tvärt om. Det går inte att vara i närheten av henne. O får hon inte som hon vill blir hon helt galen.

Jag fattar ingenting.
Vet inte vad jag ska göra för henne.